Input och output

När jag i höstas lyssnade på en föreläsning med författaren Kristin Cashhore som en del av engelskundervisningen i skolan så sa hon något som jag lade extra på minnet. "When you need inspiration make input rather then output."
Med det menade hon att när man är i en period av kreativ stillhet, då man inte kan komma sig för att få ner något på papper så ska man göra allt det där som ger en massa intryck typ se på tv, läsa, umgås...osv.

Idag så skulle jag skriva hade jag tänkt. Men som alltid när jag bestämmer mig för att skriva så gick det inte, det fanns noll inspiration.

Då uppenbarade sig fantasy författarens ord för mig och jag fick en chans att följa med på den årliga konstrundan på Österlen (där jag förövrigt också bor ungefär).

Vi åkte till olika gallerier, hälsade på i konstnärers hem och tittade på landskapet från bilfönstret.
Hela tiden hade jag mitt anteckningsblock i handen så att jag kunde anteckna så fort jag hörde eller såg eller tänkte något intressant. Himla bra grej det där med input!
Några favoriter är:

" till den enklaste brödrost medföljer en bruksanvisning- men till livet bifogas ingen." (Stig Johansson)

Trying to dance and haunts
"Jag söker alltid närvaro. Varje gång jag söker den avslöjar sig mina tvivel. Enklare då att hålla sig till frånvaron. Jag försöker inte bevisa något. Så många minnen har jag inte än." (JH Engström)

Bild från weheartit!

Nu har jag påsklov! Det är så himla fantastiskt att det knappt kan beskrivas. Sedan förra långledigheten så har jag mått ganska så kasst, haft miljontals läxor och skrivningar i skolan samt att en massa annat i livet har hänt....behöver jag säga att jag nästan stupade när jag klev innanför dörren idag!?

Lovet ska alltså spenderas mestadels i sängen, med en bra bok eller skrivblocket i högsta hugg. Jag ska också jobba frukost med min kära syster på byns gästgivaregård, träffa en efterlängtad vän, leka med en tvååring och gå långa promenader med tid för eftertanke.

Låter ganska så fint va!? Jag lovar att hålla er uppdaterade! :)

Bilden har jag hittat på weheartit.se och tycker att den är helt fantastisk, färgerna liksom- vem vill inte bo där?

Puss på er

Gör det ändå

Jag har gråtit hela eftermiddagen, känt mig allmänt labil och utan känsla för livet. Genom en och en halv timmes samtal med kuratorn, förbi åkrar och skogar på bussen hem och i samtal med mina kära här hemma så har jag gråtit...snyftat och snyftat och än finns det tårar kvar. I vilket fall så kände jag inte alls för att åka iväg på kvällens yoga, jag ville bara grotta ner mig i soffan men så kom det "gör det ändå". jag åkte och självklart ångrar jag mig inte!
Först fick jag ett läkande samtal med min fina vän på vägen dit och under hela passet så kände jag mig helad och på nytt född, än finns det tårar men de är till för att läka, GÖR DET ÄNDÅ!

Tro, hopp och kärlek

Man kan ju undra varför jag döpt den här bloggen till tro, hopp och kärlek!? Där jag sitter på bussen påväg till en ny skoldag så undrar jag det till och med själv.
Så minns jag! Jag minns det där halsbandet med just de där symbolerna som jag under många år bar dagligen. Halsbandet betydde under en period av mitt liv mycket, det var som en skyddsmedaljong....

Korset som står för tron. Jag är kanske inte direkt troende, men indirekt för jag tror på livet och vet att om man inte tror på något (behöver ej vara religioner) så är det svårt att leva. Livet och döden liksom.

Ankaret står för hoppet. Hopp om livet. Att ha något att se fram emot, något att hoppas på är så otroligt viktigt. Det kan räcka att man ser fram emot en kram ikväll eller att få träffa en efterlängtad vän till helgen. Men utan hoppet ingen människa.

Hjärtat står för kärleken. Och vem vill leva utan kärlek? Vem kan leva utan kärlek? Kärleken är störst av allt, viktigast!

Kort sagt tycker jag att det står för hela livet de där tre symbolerna och det var vad jag ville att den här bloggen skulle göra. Och sedan så är jag en sådan där som kan fundera i timmar på budskap och gillar egna tolkningar, så känn dig fri att analysera! ❤

underskattade brev

Det här med brev är underskattat. Nu menar jag inte brev på facebook, sms eller mejl utan jag menar riktiga brev som man sätter frimärke på och skickar med posten. Brev som man skriver för hand.

Jag har under många år skrivit brev som enda relation till min pappa, såklart är det ju inte bra att vi inte kan träffas på riktigt , men breven var så fantastiska!

Jag brevväxlar också med en tjej som jag bara träffat en gång för kanske 6 år sedan, det är väldigt roligt eftersom vi är jämngamla och skrivit så pass länge till varandra så man följer liksom varandras utveckling en herrans massa mil ifrån varandra.

Och sist men inte minst så skriver jag varje vecka, sedan ett par månade tillbaka brev med en manlig vän. Vi har båda skrivandet som största hobby och det bästa som finns är att sätta sig ner i favoritfåtöljen och skriva ett par rader till honom.

För att inte tala om känslan när man öppnar brevlådan och hittar ett brev (som inte är en räkning) och är adresserat  till en själv, en extremt underskattad känsla.

                                      Bild från weheartit.com

Teater som berör

Jag går på en gymnasieskola med inriktning teater, det innebär att jag ganska så ofta får chansen att titta på olika teaterföreställningar. Ibland är det långtråkigt och inte alls så bra, tex. den där mångfalden utav musikaler vi fått insupa (kan bero på att jag inte alls är så förtjust i musikaler). Ibland kan det vara det gulligaste som finns, som när tvåorna spelade magnifik barnteater. Ibland kan det vara kul och upplyftande, som när treorna spelade sina rörande scener.
Men en gång hände det något extra ordinärt. Jag blev rörd enda in i djupet av min själ. Det var en trött, kall tisdagskväll och pjäsen för kvällen var "håpas du trifs bra i fengelset" av Susanna Alakoski. Upplevelsen går knappt att beskriva- jag grät, jag skrattade, jag fick lust att skrika och skådespelarnas ord träffade rakt i mitt hjärta. De hade lyckats fånga mig och förtillfället kändes det viktigare än att jag kanske missat sista bussen hem...

Underbara lördag

Den här lördagen har varit helt fantastisk! Jag gick och la mig tidigt i gårkväll och sov förhållandevis länge...
När jag väl gått upp så sprang/gick jag en runda i det fina vårvädret, åt långfrukost, pluggade, skrev en hel hop med texter, pysslade ihop en inspirationsbok, värmde pizza som intogs i bilen och nu har jag nyss lyssnat på världens bästa Amanda Jenssen, helt otroligt bra! Puss och godnatt!

Underskatta aldrig kraften i det du gör!

Den här otroligt fina texten hittade jag på friendsbloggen för ett antal år sedan när jag höll på att skriva ett föredrag om mobbing. Den är fortfarande en av mina favoriter- så himla symbolisk om än lite väl klischéig...

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle. Det såg ut som om han bar på alla sina böcker.

Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en fredag? Han måste vara knäpp'.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte krokben så han landade i gruset. Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär 2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag:
'De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång'.
Han tittade på mig och sa: 'Tack så mycket'. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde. Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu. Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela
fotboll med mina vänner. Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: 'Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag'. Han bara skrattade och gav mig halva
högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst. Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.

På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under high school tiden. Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen. Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa: 'Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!' Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. 'Tack', sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata.. 'Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon. Jag ska berätta en historia'

Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades. Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem.

Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. 'Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara'.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick. Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv.

Till det bättre eller till det sämre.

Yoga

Jag går på yoga en gång i veckan hos en bekant till mig. Vi är mellan tre-sex personer vid varje tillfälle som varar i två timmar. Varvat med positionerna pratar vi mycket om det som ligger bakom övningarna osv. Yogan fungerar för mig som en återupplivning, en kraftkälla och jag åker alltid hem där ifrån stabil och vidsynt. Namaste
((Bilder från wehaertit))

Emil Jenssen

En av mina absoluta favoriter när det kommer till musik och modern poesi är Emil Jenssen! Att lyssna på honom i lurarna är som en saga och live, det går bara inte att beskriva! Så from me to you- min nya favorit-
VÄCK MIG INTE IMORGON

Väck mig inte imorgon. Den här dagen har varit'så lång.
Alla stigar jag prövat.
Och jorden har haft sin gång.

Nu börjar fötterna domna.
Dom har vandrat sig slut.
Snart får jag äntligen somna.
Så vilar jag ut.


Väck mig inte imorgon. Låt solen gå upp utan mig.
Låt det vara en fin dag.
Låt solen gå ner utan mig.

Nu börjar omvärlden domna.
Inget händer här sen.
Nu får jag äntligen somna.
Så väck, mig aldrig igen.

Hund

Det finns i mitt liv en hund med namnet Allan. Han är inte min, men bor i mitt hus- så nästan min. Och ibland lånar jag honom och går lååånga promenader i skog och mark. Han är ungefär hur söt som helst!

Omgivning

Att få bo på en plats vacker som den här, att ha en vacker värld precis utanför huskunten- det är inte illa!