Om att ha sommarlov.

Sitter på ett tåg mot norr. Tänker skolka de första skoldagarna. Lyssna på tystnaden, leva på knäckebröd, vandra i skogarna, spela spel med den där tanten som jag inte träffat på tre år och saknar så att det gör ont och dansa lite på en festival vid älvkanten. Tänker på sommaren. Så många fragment som ännu inte bildat en helhet. Och så många små oändligheter och ögonblick som ännu inte landat i kroppen. Jag har lärt mig att lyssna inåt. Säga jag vill. Inte jag borde. Säga jag tycker om dig fast jag inte borde. Jag har lärt mig hur man undgår att bli blöt av regnet och hur man dansar fastän hjärtat blöder. Jag har blivit en nästan fullfjädrad bilförare och rodnat av alla komplimanger jag fått för mitt jobb i gula huset. Jag har legat vaken och tittat på stjärnorna en hel natt med en stjärna och badat naken bland vågorna på en offentlig badplats på sommarens varmaste dag. Jag har förverkligat drömmar som att pierca näsan, raka av mig håret och låta resten av kroppshåret växa ut. Jag har varit i nangiala, sorterat snäckor och funnit en vänskap från norr som glittrar och är skör och stark på samma gång. Jag har haft hemmet för mig själv i två veckor och tittat på urusla tv-serier och stannat uppe alldeles för sent. Jag har nästan blivit vegan och haft poesivännen på middag. Jag har gråtit många trötthetstårar och bestämt mig för att det är dags att röra på sig. Jag har gått på personalfest och blivit vinglig och social och skämtig av alkoholen och legat vaken för att det liksom bubblade av stjärnor i magen. Jag har haft bultande ångest i bröstet och hittat tillbaks till springrundornas endorfinlycka. Och en morgon när jag inte kunde sova gick jag ut på backarna där soluppgången glittrade i gräset och jag plockade kantareller och pratade med korna. En torsdagseftermiddag var jag vilsen och blev upplockad av en vän och åkte längs vägarna och lärde mig om att vara spontan. Jag har lärt mig om mod. Att ha mod att må dåligt. Att ha mod att må bra. Jag har bott i kollektiv och kännt värme och tacksamhet. Någon lärde ut skrivtekniker och en annan gav skrivarlusten tillbaks. Jag gick på bio bara för att affischen var fin. Jag har haft sprängande huvudvärk och brännande smärta. Jag fann ett par drömkängor på en loppis och höll på att skrika för att jag inte orkade hålla distans. Jag har jobbat alldeles för många timmar och nästan glömt bort hur man gör när man vilar. Men nu ska jag vila. Somna till ljudet av tåget mot rälsen. Le åt vildvuxna drömmar och planer för hösten, året, livet. Imorgon vaknar jag någonannanstans. Andas annan luft. Blir bjuden på frukost hos världsresenären och vandrar på stigar fulla med minnen från andra dagar. Krama om den efterlängtade och få bo i den lillalilla stugan som doftar hemma. Bara andas in tystnaden och den där litenheten ibland fjäll och skog och vägar som tar slut.