Ack mars

Idag, någonstans mittemellan disken från en skolklass som var på besök i restaurangen och kaffekokandet till lunchgästerna kommer jag på vad det är som gör mig sådär orimligt trött, opepp, rastlös och hängig. Det är mars. Det är vinter men det känns som vår. Det är snö men varmt. Och det börjar numera kännas lite som en klocka i min kropp. De senaste åren har marsdeppigheten tveklöst närvarat i mitt liv. Jag tror att det är det obestämda som gör det, övergången mellan två årstider och hur knopparna liksom brister. Jag ligger på sängen och stirrar in i väggen i timtals, är seg på jobbet, vantrivs i min kropp och kan liksom inte finna ro att göra något. Min mamma, som fått handskas med min rastlöshet i många år, sa när jag pratade med henne ikväll "de där rastlösa benen böhöver lära sig att vila" och jag vet ju att det är så men oh, du vila, du är så himla svår. Jag försöker omfamna det, låta jobbigheten rinna över mig och låta något konstruktivt komma ut ur det. Så ikväll har jag bestämt mig för att sluta röka, och för att ägna mer tid och kraft på sånt jag gillar. Som att springa tillexempel.