Exalterad

När jag och vännen kom in till Stockholms central med pendeltåget imorse och skulle leta reda på vårt festivaltåg så kom en kvinna fram och frågade "ska ni till urkult?" Och vi ba "ja, du också!?" Och hon ba "ja".

Vi slog följe och hittade ett stort gäng hippies som också skulle på festival. Vi tillhörde dem, de tillhörde oss.

Vi gick för att handla och överallt vandrade människor med dreads och färggranna kläder runt. Jag blev helt vild av lycka.

Efter en stund insåg jag att de där andra tittar likadant på oss. Lite märkligt, det blir som en identitet och nu ska vi gå på festival med tio (!) tusen hippies. Eller ja, niotusenniohundranittioåtta och vi. Det känns ju lite kul. 

När vi skulle välja vagn (det var onumrerad sittplats) så fick jag bestämma. Kriteriet var att det skulle finnas pojkar med dreads i samma vagn och ni vet, de är ganska svåra att undvika. Känslan är minst sagt exalterande, frågan är om jag inte ska ta och skaffa dreads!? Puss