För tre år sedan så satt jag på en fjälltopp i fyra veckor med min mamma. Eller ja, åtminstone nästan. I en stuga utan el, indraget vatten, en och en halv mil från närmsta eluttag. Det var däremot nära till svindlande bad i forsen, magiska solnedgångar och tid för att tänka och känna livet. Här kommer en text som jag skrev efter de veckorna.
modet växer sig högre upp i huvudet.
Man överlever av modet.
Man känner himlen och solen mot sitt liv.
Man får perspektiv på sig själv.
Man lever upp till sina drömmar.
Och man njuter som aldrig förr..
Livet blir plötsligt allt.
Allt som solen gett dig.
Allt som du tycker.
Man känner sina medmänniskors lidande.
Man lever som man vill.
Höga platser ger dig trygghet.
Och tron på dig själv och alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar