Urkult, del två

Jag somnade på två sekunder, sov som en stock hela natten lång. Vaknade, tvättade håret i varm(!)vatten och solade näsan en stund i solen. Sedan hoppade vi på det lilla tåg som vår camping transporterar sina gäster med och åkte till festivalen. Där åt jag en välgörande, minst sagt stabbig frukost och upplevde allting så himla mycket tydligare.

På eftermiddagen skildes vi åt i några timmar. Jag badade i älven, gick på marknaden och umgicks med mammas vän med barn som också var på festivalen. När vi möttes igen dansade vi och det var något av det skönaste, mest frigörande jag gjort på länge. När jag dansar så upplever jag alla människor som så himla fantastiska, kanske för att jag känner mig fullkomlig i mig själv. Jag mötte sprudlande blickar i folkmassan och strålade som solen. Vi vandrade längs med älven och jag kunde inte låta bli att hoppa små glädjeskutt emellanåt. Det där budskapet från igår dunkar varmt, konstant inom mig och jag vet att innan den här helgen är slut så kommer jag kunna respektera andra på ett helt annat sätt än förut och det, det kan vara lösningen på en hel del problem i mitt liv.